Konstsimning.

Jag kom på mig själv idag att jag aldrig gjort ett enda inlägg om någonting som varit en del av mitt liv i nästan 13 år. Jag har varit elitidrottare på ganska hög nivå och simmade faktiskt konstsimning. Denna i Sverige okända sport är efter vattenpolo rankad som världens tuffaste och är oförtjänt okänd. Därför startar jag nu en liten följetong om denna fantastiska och oerhört krävande idrott.

Idag blir det en lite mer allmän beskrivning av sporten och framöver tänkte jag skriva lite om min karriär... :)

Många vill beskriva konstsimning som konståkning fast i vatten och det stämmer till viss del. Precis som i konståkning så ingår tekniska moment, program som utförs till musik och domare som ger poäng för utförandet (mellan 1,0 och 10,0). Det ställs oerhört höga krav på en konstsimmare som bland annat måste ha bra kondition, styrka, smidighet, kreativitet, musikkänsla och samarbetsförmåga.

Man kan tävla i kombinationslag, lag, trio, par och solo. Jag själv var min klubbs (SIK Göteborg) soloist under många år vilket är någonting som jag är väldigt stolt över. Min klubbs riktigt starka sida under några år var lag där jag också deltog.

På seniornivå så simmar man ett tekniskt program och ett fritt program, precis som i konståkning. I det tekniska programmet måste vissa moment ingå och i det fria får man själv välja "rörelseschema". I ungdoms- och juniorklasserna fungerar det lite annorlunda men det känns lite för ointressant att förklara.. ;)

Och ja man kan höra musiken under vattnet i en undervattens-högtalare och ja... Vi använder näsklämmor... :)

Avslutar med ett klipp på min absoluta favorit konstsimmerska, Virginie Dedieu från Frankrike, som simmar utan näsklämma eftersom hennes bebisreflex i näsan inte vuxit bort: